Ett par vanliga myter och hinder på vägen mot drömvikten (och argumenten som krossar dem)

”Det är så tråkigt att banta på egen hand.”
Vad är det som är så tråkigt med det? Försök att identifiera ordet tråkigt och istället finna den verkliga orsaken. Är det för att du tror att du inte klarar av det på egen hand? Eller är det för att det verkar roligare och enklare om man är fler? Du kan höra med vänner och arbetskamrater om de är intresserade av att starta en grupp där ni kan dela erfarenheter och stötta varandra. Skulle det motivera dig bättre? Eller är det kanske bara en ursäkt för dig att inte komma igång? Var ärlig mot dig själv. Då slipper du vara i konflikt.

”Jag vill gärna träna under min diet, men har ingen träningskompis.”
Den här dieten kräver ingen träning. Det går alldeles utmärkt att gå ned i vikt utan någon sådan. Men om du ändå gärna vill träna, men tycker att det är ”tråkigt” att göra det på egen hand, kan du vid ett flertal aktiviteter använda dig av en freestyle. Det finns många både trevliga och intressanta radioprogram, eller varför inte lyssna till din favoritmusik? Du kan också låna talböcker på biblioteket, eller lära dig ett nytt språk.

Om du promenerar kan du också bara försöka ”vara”; lära dig att koppla av utan att behöva göra någonting, bara vandra på och lära dig att lyssna till dina egna tankar — en slags kontemplation. Många finner det mycket mcditativt att promenera ensamma.

Visst kan det kännas lite osäkert att gå iväg ensam exempelvis till ett aerobicspass. Har man inte tränat detta förut är det lätt att måla upp en bild av en träningslokal med trendiga, vältränade tjejer som alla känner varandra. Så är det inte.

Sanningen är att många tjejer, faktiskt de flesta, tränar på egen hand. Och alla är inte vältränade. Så du kommer att upptäcka att du absolut inte är ensam om din situation. Ge dig själv en chans och våga prova åtminstone en gång. Om du känner dig väldigt osäker behöver du ju inte gå till det absolut ”hetaste” stället i stan. Men låt inte träningsformen hindra dig från att nå ditt mål.

”Jag vill gärna gå ned i vikt, men jag vill inte vara ständigt hungrig.”
Det ska du heller inte behöva vara. Det är fullt förståeligt att du tänker så eftersom de flesta dieter förespråkar ett jämförelsevis lågt kaloriintag, vilket gör dig både hungrig, trött och irriterad. Skulle du däremot bli väldigt hungrig kan det tyda på att du har ett känslomässigt behov av mat. Att ständigt gå omkring och vara hungrig är ett uttryck för uppoffring och kommer varken att bidra till viktminskning eller personligt välbefinnande.

Jag höll mig inte till dieten igår. Nu är allting förstört! Tillhör du dem som brukar hoppa av en diet på grund av ett enda snedsteg? Det är ett säkert sätt att misslyckas. Om du ställer för stora krav och förväntningar och inte tillåter dig en dags misslyckande kommer du garanterat inte att nå ända fram.

Att genomföra en diet och att nå sitt slutmål innebär att man ibland måste tillåta sig att misslyckas. Det ingår liksom i själva livet — ibland flyter allt på, ibland möter vi på motgångar.

Men ge inte upp för det! Påminn dig själv om att du håller på att lära dig att handskas med dina tankar och ditt beteende kring din vikt, och att du får göra misstag på vägen; att det är mänskligt och faktiskt också nödvändigt.

Inom oss finns det ofta en röst som säger, att om du inte lyckas omedelbart är du misslyckad och kan lika gärna ge upp. Men korn ihåg att dem som har klarat av att gå ned i vikt är just dem som har tillåtit sig att göra misstag på vägen, ibland flera gånger, och som har lärt sig av dem för att sedan gå vidare. Påminn dig om det du har lyckats med hellre än det du inte har lyckats med.

Om du inte tillåter dig att göra misstag kommer du aldrig att komma någonstans. För misstag gör vi hela tiden. Och när det gäller viktminskning lägger vi ofta ribban alldeles för högt. Vi vill ha snabba resultat, vilket oftast är ett mycket säkert sätt att misslyckas på.

glad-joggareEtt bra sätt att ta reda på om du verkligen är hungrig eller ”bara” sugen, är att i det ögonblicket då suget sätter in föreställa dig hur det skulle smaka med till exempel en stekt fläskkotlett med sås och potatis. När du verkligen kan förnimma smak- och hungerupplevelsen kommer du ganska snabbt inse om du verkligen är hungrig eller kanske ”bara” sugen på något gott.

”Man måste lita på sin hunger”
Tillhör du kategorin ”den ständige bantaren” ska du absolut inte lyssna till denna myt. Självklart kommer du, om du vill sabotera för dig själv, helt omedvetet att öka din känsla av hunger.

Du kommer med stor sannolikhet att vara mätt när du följer recepten. Men det är också möjligt (om du tillhör ovanstående grupp) att du efter ett tag kommer att uppleva det som om att du skulle kunna äta ännu mer. Var då medveten om att det inte handlar om att kroppen har börjat vänja sig vid mycket mat och nu kräver mer, utan att det är ett subtilt motstånd mot att lyckas från din sida.

Detta är en mycket raffinerad form av självbedrägeri. Det känns ju så oerhört sant att man faktiskt är mer hungrig, att man verkligen behöver mer mat. Många gånger är det just denna form av hinder som effektivt bromsar en vidare viktminskning.

Sedan finns det människor som helt stänger av sina hungerskänslor. Detta innebär att de inte orkar äta den mängd mat som anges och att de därför får i sig för lite kalorier, och på grund av det avstannar viktminskningen ganska snart.

Jag kan garantera dig att när du är villig att släppa dina hinder kommer din hunger och ditt sug efter mat och godis så småningom att försvinna. Och tvärtemot än vad många tror innebär inte detta att ditt liv kommer att bli tråkigt eller tomt. Tvärtom är det oerhört befriande. Dels för att tankarna inte längre kommer att kretsa kring mat, dels för att du istället kommer att ha tid att ägna dig åt sådant som du tycker är verkligt roligt, givande och livsbejakande.

För visst är den ständiga fokuseringen på mat och hur din kropp ser ut oerhört energikrävande?

En historisk tillbakablick på varför det är så svårt att tappa i vikt

Säkert har alla någon gång hört att man ska äta flera gånger per dag i mindre portioner. Det är sällan folk lever på det sättet, men de överlever ändå. Många människor i västvärlden äter bara en eller två gånger per dag, och de verkar inte må speciellt dåligt av det vid första anblicken.

Varifrån kommer då påståendet? Låt oss göra en resa tillbaka i tiden.

Tänk dig att du sitter i en grotta. Kärnkraftverk och motorvärmare kommer inte att se dagens ljus förrän om sisådär 10 000 år. Det är 20 minusgrader utanför. Snön yr, stormen vrålar och utan din vargpäls som du sitter och kurar i hade du frusit ihjäl för länge sedan. Elden, som du och ett par andra lika stelfrusna och apatiska medmänniskor sitter runt gör sitt till, men den ännu viktigare faktorn är det som just nu händer i din egen kropp.

Betänk att det var mer än ett dygn sedan du sist fick något att äta, och då i form av en bit svål från ett ihjälfruset vildsvin som någon hittat och släpat med sig hem. Den matbiten är upptagen och förbrukad för länge sedan.

Din mage är helt tom och hungern är olidlig. Men du lever. Kroppen har nämligen haft miljontals år på sig att utveckla ett sinnrikt system för att klara av svältperioder — den sänker din ämnesomsättning. Din egen fettförbränning, som normalt brukar gå på högvarv, har sjunkit drastiskt.

Utan en fettreserv som isolering skulle nämligen vargpäls och eld inte hjälpa speciellt mycket. Fettdepåerna är därmed delvis låsta för energiutvinning. Visst förbrukas fett som energi i det här tillståndet, men inte i så stor utsträckning som många vill tro.

Då kroppen måste ha mer energi än det som fettnedbrytningen kan ge här så riktar den in sig på en annan och mer lättillgänglig figm av lagrad energi: muskelmassan. Under tiden som
du sitter och huttrar och hungrar, så äter din kropp bokstavligen upp sina egna muskler.

Anledningen till att så många inte lyckas gå ned i vikt och kan behålla sin nya vikt är att man gör fel. Man litar på att bantningsmenyerna är bra, att vegetarisk kost alltid är nyttigare, att en cykel i vardagsrummet kommer att göra susen och att man ska börja med hela rasket på måndag. Hela tiden letar man efter orsaker till att man inte lyckas trots att man sliter dagarna i ända med att hålla sig ifrån fettbildande mat.

Problemet är att ekvationen i mångt och mycket är för enkel. En frisk människas kroppssammansättning är ett resultat av näringsintag å ena sidan, och förbrukning å andra. Men istället för att ta ett steg ut från sin situation och verkligen titta på vad man egentligen får i sig under dagarna, letar man gärna efter andra orsaker.