En historisk tillbakablick på varför det är så svårt att tappa i vikt

Säkert har alla någon gång hört att man ska äta flera gånger per dag i mindre portioner. Det är sällan folk lever på det sättet, men de överlever ändå. Många människor i västvärlden äter bara en eller två gånger per dag, och de verkar inte må speciellt dåligt av det vid första anblicken.

Varifrån kommer då påståendet? Låt oss göra en resa tillbaka i tiden.

Tänk dig att du sitter i en grotta. Kärnkraftverk och motorvärmare kommer inte att se dagens ljus förrän om sisådär 10 000 år. Det är 20 minusgrader utanför. Snön yr, stormen vrålar och utan din vargpäls som du sitter och kurar i hade du frusit ihjäl för länge sedan. Elden, som du och ett par andra lika stelfrusna och apatiska medmänniskor sitter runt gör sitt till, men den ännu viktigare faktorn är det som just nu händer i din egen kropp.

Betänk att det var mer än ett dygn sedan du sist fick något att äta, och då i form av en bit svål från ett ihjälfruset vildsvin som någon hittat och släpat med sig hem. Den matbiten är upptagen och förbrukad för länge sedan.

Din mage är helt tom och hungern är olidlig. Men du lever. Kroppen har nämligen haft miljontals år på sig att utveckla ett sinnrikt system för att klara av svältperioder — den sänker din ämnesomsättning. Din egen fettförbränning, som normalt brukar gå på högvarv, har sjunkit drastiskt.

Utan en fettreserv som isolering skulle nämligen vargpäls och eld inte hjälpa speciellt mycket. Fettdepåerna är därmed delvis låsta för energiutvinning. Visst förbrukas fett som energi i det här tillståndet, men inte i så stor utsträckning som många vill tro.

Då kroppen måste ha mer energi än det som fettnedbrytningen kan ge här så riktar den in sig på en annan och mer lättillgänglig figm av lagrad energi: muskelmassan. Under tiden som
du sitter och huttrar och hungrar, så äter din kropp bokstavligen upp sina egna muskler.

Anledningen till att så många inte lyckas gå ned i vikt och kan behålla sin nya vikt är att man gör fel. Man litar på att bantningsmenyerna är bra, att vegetarisk kost alltid är nyttigare, att en cykel i vardagsrummet kommer att göra susen och att man ska börja med hela rasket på måndag. Hela tiden letar man efter orsaker till att man inte lyckas trots att man sliter dagarna i ända med att hålla sig ifrån fettbildande mat.

Problemet är att ekvationen i mångt och mycket är för enkel. En frisk människas kroppssammansättning är ett resultat av näringsintag å ena sidan, och förbrukning å andra. Men istället för att ta ett steg ut från sin situation och verkligen titta på vad man egentligen får i sig under dagarna, letar man gärna efter andra orsaker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: